JETS HISTORIA - DEN LÅNGA VERSIONEN
Starten för Arlanda Jets
Det var sommaren 1988 som Ed Soubeia gick ut på fotbollsplanen nära Tingvalla, där han bodde, och började kasta omkring med sin boll. Några småkillar i området blev nyfikna - bollen som Ed kastade med var inte rund, den var oval. Ed, en ditflyttad amerikan, tyckte det var kul att lära svenska killar den amerikanska varianten av fotboll. När hösten kom var det ett tiotal ungdomar i åldern 10-15 år som träffades några gånger i veckan och lekte amerikansk fotboll - mest på skoj, utan skydd eller våldsamma tacklingar förstås.
1990-1995
Hårdsatsning 1990
Med Thomas Andersson som spelande tränare satsade Jets hårt inför säsongen 1990. En stor värvarkampanj genomfördes under vintern, och träningarna blev mer seriösa. Resultatet lät inte vänta på sig. 1990 blev ett framgångsrikt år för klubben. Nu fanns det ett 20-tal klubbar i Sverige och Arlanda Jets hamnade med sin andraplacering i division 2 norra ungefär på 10:e plats i Sverige-rankingen.
Division 1 1991
I och med andraplaceringen i division 2 flyttades Arlanda upp i division 1 norra till säsongen 1991. Det året infördes för första gången en rikstäckande högsta division - Superserien. Målsättningen för Jets var att hålla sig kvar i division 1 och att etablera sig där. För att lyckas med det tog man över en amerikansk offensiv linjeman som hette Tom Johnson.
Svenska proffs
En av 1991 års största sensationer inom amerikansk fotboll var att tre svenska spelare blev professionella i USA, i den nystartade "World League". En var från Arlanda Jets, Stefan Öhrvall.
Jets mot Superserien
Under säsongen 1992 visade Arlanda att de var ett av de bästa lagen och slutade på andra plats och fick en chans att kvala till superserien. Denna match var mot Stockholm City Wildcats och den vann Arlanda med 20-6. Succén var nu total. Lilla Arlanda hade på tre år gått raka vägen upp till Superserien.
All Star Team
När spelarna i division 1 norra efter säsongen röstade fram ett "All Star Team", utsågs fem Arlandaspelare: Tom Johnson, offensiv linjeman, Stefan Öhrvall, defensiv linjeman, Scott Blundon, quarterback. Även 18-årige Knut Lövgren som linebacker och Jonas Lindbergh, wide receiver, endast 17 år fanns med i laget.
Juniorlag och årets idrottsman
Under 1991 tog även juniorlaget sina första stapplande steg under ledning av Ed Soubeia. Thomas Anderson utsågs till året idrottsman i Sigtuna Kommun.
Superserien 1992
1992 spelade Arlanda Jets i Superserien, och fick börja hemma mot de svenska mästarna, 86:ers från Uppsala. Jets bjöd på bra motstånd, och inför en storpublik gjordes en hyllad kämparinsats. Även mot blivande SM-finalisterna Danderyd Mean Machines visade man att man var värd en plats i Superserien. Danderyd vände tyvärr ett underläge till en vinst, 10-7, i matchens slutminut. Faktum är att Arlanda spelade jämnt mot alla lagen i Superserien och vann mot två av dem, Göteborg Giants och Alelyckan Sundevils.Det räckte till en femteplacering och en kvartsfinalplats mot Kristianstad C4 Lions, men där tog det stopp. Spelande tränare för laget var Barry Baganz, en safety från Wisconsin vars hårda tacklingar Sverige sent skall glömma. Barry var en bra coach med såväl tekniska som taktiska kunskaper och återigen hade Arlanda utvecklats enormt. Det gällde framför allt defense, som släppte in minst antal poäng i serien sånär som på seriesegrarna Limhamn Griffins från Malmö.
Utmärkelser och insatser
Förutom att Jets var det 5:e bästa laget i Sverige av cirka 50, så blev vi också valda till Superseriens "Fair Play"-lag och Stefan Öhrvall blev utsedd till Sveriges bästa spelare alla kategorier. Förutom Stefan var Arlanda representerade med tre spelare till i landslaget som via seger över Holland blev klara för EM i Italien 1993, det var Mattias Lühr, Ola Samuelsson och Hans Sundström.
Mera framgångar
Den lilla klubbens fantastiska framgångar fortsatte på hösten då juniorerna kämpade sig till SM-final, men förlorade där med 53-41 mot Kristianstad C4 Lions.
Steget bakåt 1993
Inför 1993 års säsong drabbades Arlandas redan tunna A-lagstrupp av ett stort generationsskifte, samtidigt som några spelare gick till andra klubbar. Detta fick ödesdigra följder och spelet kom aldrig i närheten av 1992 års nivå trots två amerikaner från ett college i Wisconsin och ett nytt anfallssystem. Arlanda lyckades bara vinna en match. Delad niondeplats (av tio) betydde nedflyttning till division 1. Som tröst fick Jets även detta år "Fair Play"-utmärkelsen.För första gången i historien gick Arlanda Jets bakåt i utvecklingen. Många Jets-spelare höll dock fortfarande bra kvalitet, till exempel Knut Lövgren som vid 20 års ålder höll hög superserieklass, både som fullback och linebacker. Han hamnade på en fjärdeplats i tidningen American Footballs röstning om "Guldhjälmen", och ansågs av många vara Sveriges bästa allroundspelare. Knut Lövgren spelade till sig en ordinarie plats i landslaget som åkte till EM-slutspelet i Italien, men skadade sig oturligt i knäet innan avresan. Han missade tyvärr också större delen av säsongen 1994.1993 visade ungdomar som Mattias Andersson och Fredrik Arke framfötterna i A-laget. En annan som gjorde bra ifrån sig var Torbjörn Elg som endast 19 år gammal sprang, fångade och sparkade ihop 30 poäng och en 20:e-plats i Superseriens poängliga.
U19 i SM-Final
Det stora glädjeämnet för 1993 var U19-juniorerna som igen tog sig till SM-finalen men även denna gång fick stryk av Kristianstad C4 Lions (36-12). På hösten spelades de första officiella matcherna för U16. Kristianstad C4 Lions, Lund Vikings och Arlanda Jets gjorde upp om SM-slutspel. Jets småkillar förlorade båda matcherna men kämpade väl, speciellt i första matchen mot Lund, trots förlust med 42-36. Sex till juniorlandslagetSex spelare från Arlandas U19 deltog i juniorlandslagets landskamp mot Finland: Mattias Andersson, Torbjörn Elg, Jonas Lindberg, Johan Lundqvist och Andreas Wikström. Thomas Andersson deltog som en av tränarna. Stefan Oud, ankare i Jets superba domarteam, fick äran att döma såväl SM-finalen som juniorlandskampen.
Säsongen 1994
Det stora generationsskiftet som började 1993 blev än mer kännbart 1994, då ytterligare ett gäng veteraner lade axelskydden på hyllan. Detta, plus att flera spelare blev långtidsskadade, gjorde att seniorlaget fick en väldigt kämpig säsong. Positivt var att det nya anfallssystemet, Wing-T, långsamt fungerade bättre och bättre mot slutet av säsongen. En bragdinsats i den sista spelomgången mot topplaget Nyköping Baltic Beasts gjorde att Jets med en hårsmån klarade sig kvar i division 1. Detta var av stor vikt för klubben, som nu kunde börja skörda frukten av flera års bra ungdomsverksamhet. Oskar Nyberg och Johan Engstrand var några av dem som hade sitt genombrottsår som seniorer.
Tredje gången gillt
Våra duktiga U19-killar vann match efter match i seriespelet, och väl framme i sin tredje raka SM-final, den här gången mot Limhamn Griffins, hade man bestämt sig - nu skulle bucklan med hem. Denna klassiska match spelades den 4 november och snön yrde om de peppade Arlanda-spelarna som aldrig gav skåningarna någon chans, 24-8 blev slutresultatet. Den snyggaste prydnaden i den nya klubblokalen är tveklöst pokalen med inskriptionen SVENSKA MÄSTARE U19 1994.
Junior-EM
Fyra Jets-spelare ingick i landslaget som tog brons i junior-EM i Berlin sommaren 1994: Torbjörn Elg, Mattias Anderson, Johan Engstrand och Daniel Andreasen. När Sverige senare på hösten spelade mot Finland i den årliga finnkampen fanns även Oskar Nyberg och Kristian Stenshamn med.
Succéåret 1995
1995 var seniorlagets generationsväxling avklarad, och en stor mängd juniorer hade tagit steget upp i seniorlaget. Dessutom hade man för första gången en riktig coachingstab med Barry Baganz som huvudtränare samt Thomas Andersson och Stefan Oud som assisterande tränare. Visst gick det bra. Arlanda Jets genomförde en av sina mest framgångsrika säsonger någonsin, med nio vinster och endast en förlust. Tyvärr räckte det bara till en andraplats och man fick inte en kvalplats till Superserien.Quarterbacken Tobbe Haire ledde sitt offense till i genomsnitt 45 poäng per match och Jets fick pris för bästa runningbacks och bästa offensive line i division 1 norra. Defense släppte in 10 poäng i snitt per match.U19 gick för fjärde året i rad obesegrade igenom sin serie, men förlorade i SM-semifinalen mot Göteborg Giants som senare blev svenska mästare. Även U16-laget gick till SM-semifinal.
1996-2000
Till Superserien 1996
Tre seriesegrar av tre möjliga och vinst i 28 av 29 matcher (enda förlusten var av seniorerna borta mot Västerås Roedeers), detta fantastiska facit kunde Arlanda Jets stoltsera med efter 1996 års säsong. Seniorerna upprepade sin 9-1 säsong från året innan men skillnaden var att det nu räckte till en plats i Superserien. Barry Baganz ledde laget framgångsrikt och dominerade tillsammans med Kristian Stenshamn på defense. Vår offensiva amerikan Brandon Hastings tillsammans med Stefan Axelsson och Johan Engstrand utgjorde seriens klart bästa runningbacktrio. Under sommaren genomfördes en mycket lyckad Wing-T-camp med fyra coacher från Plattville, Wisconsin, USA, där klubbens alla spelare deltog.
U19-Bragden
U19-laget hade en såpass tunn spelartrupp att det länge var osäkert om man över huvudtaget skulle komma till start i sin serie. Men när väl beslutet var taget så var det bara en sak som gällde - att vinna. Efter en dramatisk SM-final mot Carlstad Crusaders kunde lagets kapten och MVP Magnus Axelsson höja pokalen som ett bevis på den största bragden i klubbens historia.
U16 - Pricken över i:t
U16-laget hade en större och bättre spelartrupp än någonsin förut. I laget infördes samma offensiva spelsystem som i seniorlaget och U19, Delaware Wing-T. Resultatet lät inte vänta på sig. Man gick obesegrad genom serien och vann stort mot Kristianstad C4 Lions och Lund Vikings i semifinal respektive final. Därmed fullbordades den mest framgångsrika säsongen någonsin för någon amerikansk fotbollsklubb i Sverige.
Säsongen 1997
1997 blev ett år som Jets A-lag snabbt ville glömma. Frågan om man hörde hemma i Superserien besvarades med ett nja. Visserligen slog man Västerås Roedeers två gånger och spelade jämnt mot Göteborg Giants, Uppsala 86:ers och Örebro Black Knights, men på det stora hela hade Arlandas tunna spelartrupp det motigt. Jets nyckelspelare var frånvarande med långtidsskador och värnpliktstjänst. Dessutom förlorade man sin amerikanske QB efter halva säsongen. Två vinster och åtta förluster blev årets resultat och laget trillade ur Superserien.
Kristian i landslaget
De två nyförvärven från Sundsvall Flames, Jonas Wik och Jens Pettersson, förstärkte defense och 19-årige Magnus Axelsson gjorde en sensationell Superserie-debut med nominering till "årets rookie" som belöning. Lagets store dominant var dock Kristian Stenshamn som efter två års collegespel i USA nu kvalificerade sig för A-landslaget och EM i Italien där Sverige tog hem silvermedaljen. Till höstens finnkamp blev även Jonas Wik uttagen.
U19 årets glädjeämne
Årets stora glädjeämne blev återigen Jets U19-lag, som lyckades med att försvara sitt SM-guld, igen utan att förlora en enda match. I finalen besegrade man på hemmaplan Kristianstad C4 Lions med hela 50-0! U16-laget spelade i en tuff stockholmsserie där man bland annat gav de blivande svenska mästarna från Täby Flyers deras enda förlust på hela säsongen. Tyvärr nådde inte laget till semifinal.
Ledarprofil och eldsjäl belönas
Organisationsmässigt fortsatte klubben att ta stora steg framåt och Thomas Andersson utsågs till Sigtuna kommuns idrottsprofil.
Obesegrade 1998
Det mediokra resultatet 1997 var för mycket för stoltheten hos Jets A-lagsspelare. Redan vid det första mötet inför säsongen 1998 knöt man näven och kom överens om att laget är för bra för att spela i division 1. Det var i Superserien man ville spela. Obesegrade, ohotade och med bara fyra insläppta touchdowns på hela säsongen blev Jets de mest överlägsna seriesegrarna någonsin i division 1 norra.Unga snabba spelare som klev fram detta år var Thomas Sehlan (runningback) och David Lagerberg (defensive end), men framför allt var spelglädjen tillbaka i laget. Årskullarna 74-79 som dominerat kraftigt i U19-sammanhang, utgör idag stommen i laget. De har både kunnande och segervana, och med den härliga stämning som rådde i laget 1998 känns det som om detta gäng har många väldigt bra år framför sig.
U19 till final igen
U19 gick under Stefan Ouds ledning till SM-final där man återigen fick möta C4 Lions från Kristianstad. Efter en otroligt jämn och spännande match, stod lejonen som segrare (10-6) och jetskillarna fick nöja sig med silver.
Ett bredare Jets
Stort glädjeämne 1998 var också att våra före detta stjärnor gjorde en bejublad comeback i vårat B-lag. Man härjade i Division 2 Stockholm och utgjorde ett bra alternativ för de som inte har möjlighet att genomföra den elitsatsning som det innebär att spela i A-laget.
Stora framgångar 1999
Millenniets sista år blev makalöst för Arlanda Jets. Vi firade 10-årsjubileum med att ha det mest framgångsrika året någonsin. I A-laget valde vi att ta över två amerikanska tränare, Jerry Golembiewski (pappa till Toby som coachade oss 1993) samt hans gode vän och kollega Bob Larsen. Båda var pensionerade lärare från Wisconsin och hade sammanlagt 70 års erfarenhet av tränarrollen. Jerry Golembiewski tog hand om försvaret där vi hade infört det klassiska "Chicago Bears 46 defense". Bob Larsen, som var en riktig guru på "Wing-T"-offense, tog väl hand om vårt anfall.
Årets lag
På spelarfronten kunde man notera att Barry Baganz gjorde comeback och att Stefan Axelsson flyttades från runningback till quarterback. Med svensk quarterback, liten spelartrupp och inga amerikanska spelare tillhörde Jets inte favoriterna denna säsong. Men med hög lagmoral, hård träning och den mycket speciella Jets-andan lyckades vi visa en gång för alla att vi håller superserieklass. Faktum är att Arlanda Jets var "årets lag" och återfick en hel del respekt från de andra klubbarna.
En thriller
Resultatet blev fem vinster och fem förluster och det var starkt gjort med tanke på att vi spelade dubbelmöte mot Stockholm Mean Machines, Örebro Black Knights och Tyresö Royal Crowns, det vill säga de tre bästa lagen från året innan. Speciellt minnesvärt är första matchen mot Tyresö på bortaplan, där flera nyckelspelare var skadade. Bland annat fick Fredrik Arke spela quarterback för första gången i sitt liv. Collegespelarna Kristian Stenshamn, Jonas Wik och Jens Pettersson klev direkt "från planet till planen" och spelade fantastiskt bra. Underläge i halvtid, Jens skadad och borta resten av matchen, då bestämmer sig den magsjuke Johan Engstrand att åka hem efter sina skydd och trots allt spela i andra halvlek. Johans tre touchdowns samt två fantastiska interceptions av Daniel Lundqvist och Barry Baganz avgjorde denna thriller som kan klassas som en av de mest fantastiska segrarna i Arlanda Jets historia.Andra jämna och välspelade matcher var hemma mot Kristianstad C4 Lions som slutade 31-7, förlust borta mot Carlstad Crusaders med 20-14 och Göteborg Giants på bortaplan blev vinst med 28-23. Efter sommaruppehållet spelade man två mycket bra matcher mot Stockholm Mean Machines och Örebro Black Knights, men förlorade knappt i båda. Grundserien avslutades med en urladdning hemma mot Tyresö Royal Crowns, en dag då allt stämde och Jets vann med 39-7 och slutade på en fjärdeplats i serien.
Flera utmärkelser
I slutspelet blev det förlust mot Stockholm Mean Machines, men laget fick Superseriens "Fair Play"-pris. Johan Winberg röstades fram till årets rookie i Superserien, Kristian Stenshamn till årets defense lineman, Barry Baganz valdes till årets defense back och Thomas Andersson som fick priset årets coach.
Farmaravtal
U19-säsongen såg till en början ut att bli minde bra då spelarantalet var lågt, så ett farmaravtal med Sundsvall Flames visade sig vara precis vad båda klubbarna behövde. Jets, förstärkta med 6-7 Flames-spelare, ångade på ända fram till SM-final. Den spelades hemma på Pinbacken mot Limhamn Griffins. En stor publik fick se Stefan Ouds pojkar relativt enkelt ta sitt fjärde SM-guld.
Pee-Wee
En regeländring från förbundets sida möjliggjorde för de allra minsta att spela "riktig" amerikansk fotboll. De kallas Pee-Wee (U-13) och var ett av de allra största glädjeämnena - 1999. Jets knattar deltog i tre miniturneringar i Stockholm och en större i Växjö.
Nästan hela vägen 2000
Bra start på det nya millenniet med en säsong där Arlanda placerade sig i den absoluta Sverige-toppen med åtta vinster och fyra förluster. Lagets framgångar, med tanke på det höga antalet orutinerade spelare, berodde till stor del på den stenhårda vinterträningen och den förmodligen bästa importen någonsin, amerikanen Neal Gray som spelade på både den offensiva och defensiva linjen. Nämnas bör även Arlandas "Most Improved Player" 2000, Aristides Sanches som kom in i andra halvan av säsongen och blev en stor poängplockare under sitt första år som amerikansk fotbollsspelare.
Jets skakar Stockhholm
Efter en stark start på säsongen med sex vinster och bara en förlust, mot Stockholm Mean Machines, så var det så dags för slutspel. Arlanda som hamnat fyra i tabellen skulle möta Stockholm på Zinkensdamm i vad som höll på att bli årets skräll. Förlusten med 42-21 speglade inte alls matchen som leddes av Jets med 21-20 när det bara var tio minuter kvar av matchen. En hjälteinsats av de 20 Arlanda-spelarna som aldrig gav upp och nästan tog Jets till SM-final.
Fler priser
Arlanda nomineras till sju av tretton priser i SAFF SuperSeries Awards i vilken Gustav Alm blir årets defensive back, Neal Gray årets utländska spelare och Thomas Andersson årets coach.Nämnas bör även duktige runningbacken Johan Winberg, årets rookie i superserien 1999, som blev uttagen till Europalaget och utnämndes till Team Europe?s Most Valuable Player i junior-VM som spelades i Florida. 2000-2003
Säsongen 2001
Efter att ha spelat semifinal två år i rad satsade Arlanda allt inför denna säsong. Anfallet förstärktes med en offensiv linjeman, 24-årige Chris Phipps. En amerikan från University of Delaware, skolan som införde spelsystemet Wing-T. Det spelsystem som Arlanda har använt sig av med så stor framgång. Taktik och teknik finputsades vilket resulterade i att laget gjorde flest poäng i Superserien. Det redan starka försvaret förstärktes med från college nyss hemkomne Kristian Stenshamn. Bland Kristians meriter kan förutom landslag nämnas att han sina sista två år på collage startade som kapten för laget och blev vald till "All American". Något som han är ensam om i Sverige att ha presterat.
Arlanda överraskar
Lagets hårdsatsning gav resultat direkt och man slog på bortaplan Stockholm Mean Machines i den första matchen. Arlanda slutade efter grundserien på tredje plats med sex vinster och tre förluster efter det att Uppsala 86:ers dragit sig ur seriespel. Detta var en ganska dålig placering med tanke på att man under större delen av säsongen låg på delad förstaplats. En placering som man blev av med då man i seriens sista match förlorade med 21-32 mot just Stockholm Mean Machines.
Årets rysare
Slutspelet började enkelt med 39-19 mot Norrköping Panthers och följdes av vinst 26-14 borta mot Tyresö Royal Crowns. Arlanda var nu återigen klara för semifinal. Denna gång hemma mot Tyresö vilka man hade slagit de två sista matcherna. Arlandas självförtroende var nu på topp eftersom Tyresö hade förlorat sina senaste fem matcher.Drygt sjuhundra personer hade tagit sig till Pinbacken för att se denna drabbning. Arlanda drog snabbt ifrån Tyresö Royal Crowns och hade i fjärde kvarten en trygg ledning som Tyresö på något konstigt sätt lyckades vända för att med bara en sekund kvar av matchen ta ledningen och vinna. Denna match kom av många att beskrivas som den mest spännande matchen i svensk amerikansk fotbolls historia.
Fler priser
Arlandas fina spel och placering gav laget fler priser på Sveriges amerikanska fotbollförbunds årliga bankett. Årets coach, Thomas Andersson, årets defensiva linjeman, Kristian Stenshamn och årets quarterback, Stefan Axelsson.
Satsning på ungdomar
Många år av hårdsatsning på högstadieturneringar har gett laget bra återväxt och resultat. U19 tar sig återigen till final där man förlorar mot ett starkt och rutinerat Karlstad. U16 placerar sig högt både i serien och i Dukes Tourney. Pee-wees, de minsta killarna i klubben (9-13-åringarna), deltar i två stora turneringar med varierande framgång. Laget har i alla fall lyckats med att hålla fotbollen rolig och underhållande.
Säsongen 2002
Med en större spelartrupp än på många år var det ett Arlanda Jets fyllt av självförtroende som skulle starta seriespelet borta mot Tyresö Royal Crowns. Efter flera misstag från Jets sida och bra spel från det Eurobowl-förberedda Tyresö inkasserade Arlanda den enda förlusten i seriespelet. Nio raka segrar ledde till att Jets fick stå över första omgången i slutspelet, vilket kanske inte visade sig vara till fördel. Förlust i semifinalen, igen Arlanda Jets hade besegrat Stockholm Mean Machines två gånger under seriespelet, men när lagen möttes för att göra upp om en plats i SM-finalen, var det återigen Stockholm som drog det längsta strået. Trots den svidande förlusten kunde Arlanda se tillbaka på ett väl genomfört seriespel. Nio segrar och bara en förlust gav en serieseger i Superserien. Laget lyckades vända underläge på bortaplan till vinst mot både Limhamn Griffins och Carlstad Crusaders.
Mikael Öhman blev framröstad till årets rookie i Superserien och Magnus Axelsson vann priset i kategorin special teams på Sveriges amerikanska fotbollsförbundets årliga bankett.
Ju yngre desto bättre
Den stolta traditionen att alltid vara ett topplag i U19 bröts. Två förluster verkar inte mycket, men det var första gången det skedde i Stockholms-serien, och förlusterna sved. En mindre spelartrupp än någonsin orkade helt enkelt inte leva upp till de tidigare lagens bedrifter. I Skövdes "Dukes Tourney" däremot skakade U19 de blivande svenska mästarna Carlstad Crusaders. Även U16 och U13 deltog i Dukes Tourney, Inte heller U16 hade en lyckad säsong. Samma problem som U19, en för svag spelartrupp, gjorde att de goda resultaten uteblev. Men en stark stomme för framtiden bildades.
De yngsta spelarna i föreningen, Pee-Wee, fördelade på U13 och U11 fick slå ihop sig och spela tillsammans. De andra Stockholms-lagen hade inte tillräckligt med spelare för två serier. Med fler spelare och bättre spel än någonsin tidigare gjorde killarna mycket bra ifrån sig. Till höstens stora final gick Arlanda Jets och Täby Flyers. Täby vann den spännande finalen på Bergshamra med 14-0.
Säsongen 2003
Efter 2002 års snöpliga förlust mot Stockholm i semifinalen hade den mesta luften gått ur laget och man bestämde sig för att någonting annorlunda måste ske. Laget hade ett möte där man diskuterade vad som hade gått fel och man kom fram till att man hade "peakat" för tidigt. Laget hade vunnit serien men orkade inte ända fram i slutspelet. Man bestämde sig för att detta inte skulle få ske igen! Laget hade tagit sig till SM-semifinal fyra år i rad och var nu trötta på att inte orka hela vägen. Arlanda Jets förlorade de två första matcherna mot Stockholm och Tyresö. Laget förstärktes sedan med en amerikansk coach, Brian Yauger, och en amerikansk spelare, Jermaine Smith, samt Aristides Sanchez, vilket resulterade i att man på bortaplan slog guldfavoriterna från Karlstad. Klubben råkade under sommaruppehållet ut för två tragedier varav den ena var #80 John Elmans plötsliga bortgång. Trots all den negativa energin behöll laget sin fokus och man lyckades vända det som har hänt till någonting som gjorde laget ännu mer sammansvetsat.
Förstärkningar till ett redan starkt lag
Slutspelet närmade sig med stormsteg och det gjorde även formtoppen. Jens Pettersson kom tillbaka efter att ha varit i Skottland och spelat NFL Europe under våren/sommaren. Även Johan Engstrand anslöt. Segertåget fortsatte och man slog Stockholm hemma med 10-8, spelade oavgjort mot serieledande Karlstad där matchens höjdpunkt var en 95 yard lång TD efter en interception av 140kg tunge Jermaine Smith. Flera B-lagsspelare, Knut Lövgren, Johan Lundqvist, Daniel Lundqvist, Jonas Renström och Per Enqvist, förstärkte A-laget.Säsongen var nu slut och Arlanda slutade tvåa i tabellen efter Karlstad, som man för övrigt aldrig förlorade mot även om det var nära när Stefan Axelsson i slutsekunderna av 14-14 matchen blockerade Karlstads fieldgoal-försök från 20 yard-linjen. Arlandas andraplats i grundspelen gav laget hemmaplan i semin mot Stockholm som man under tv-bevakning slog med 25-0. Arlanda Jets var för första gången i sin historia i final.
Ny historia skrivs
SM-finalen spelades på Kristinebergs IP i Stockholm och Karlstad stod för motståndet. Matchen var tuff och hård och dominerades av de båda lagens försvar. Arlanda drog till slut det längsta strået och stod som vinnare med 14-7. Matchens lirare i Arlanda blev dubblerande Johan Engstrand som spelat strålande efter sin comeback.
På den årliga SAFF-banketten tog klubben hem flera fina priser: Årets OL blev Björn StrandbergÅrets LB blev Jens PetterssonÅrets utlänning blev Jermaine Smith
B-Laget grillar sig till segrar
I november 2002 träffades Per Enqvist, Johan Lundqvist och Knut Lövgren för att de på olika håll hört att det finns ett intresse och ett behov av att återigen få möjlighet att spela fotboll på en lite lägre nivå. Man skickar ut ett mail och får in ca 35 riktigt intresserade spelare. Säsongen startar och laget vinner samtliga matcher förutom mot de etablerade KTH Osquars och Örebro Black Knights.Laget vilar välbehövligt under hela juli och har bara några grillfester för att hålla sig i form. B-laget fullföljde hela säsongen och man presterade precis det man hade. Laget lyckas få tillbaka några gamlingar, man aktiverar några juniorer .
Tyvärr var klubbens juniorlag inte lika framgångsrika som seniorerna. Blandade resultat från alla tre lagen, pee-wee, U16 och U19. En stabil grund lades dock under året och alla lagen har fått förstärkningar både av spelare och i organisationen kring lagen.
2004-2005
Säsongen 2004
Stora steg mot en ny framtid skulle tas under 2004. Thomas Andersson steg ner från ledarrollen på planen som huvudtränare för seniorerna för att ta en mer aktiv roll som ledare "bakom kulisserna". Som en tillfällig lösning, innan kommande säsongers nya huvudtränare för a-laget skulle presenteras, klev Stefan Oud in.
Arlanda Jets första internationella spel
Som regerande svenska mästare representerade Arlanda Jets nationens färger i European Football League, EFL, där Europas mästarlag spelar om titeln europamästare för klubblag. I Arlandas kvalgrupp fanns de finska Mästarna från 2003, Turku Trojans samt Moscow Patriots från Ryssland. Efter en snöplig förlust i Helsingfors med 10-0 så vann Arlanda mötet mot Moskva med 17-7. Tyvärr kunde laget inte ta sig vidare på grund av sämre målskillnad då ryssarna slog Finland med stora siffror på hemmaplan.
I Superserien lyckades laget bara ganska bra. Arlanda förlorade fyra matcher, hemma och borta, mot både Stockholm och Karlstad. I övrigt var det idel segrar och därmed kvartsfinal hemma mot Sundsvall Flames. Jets avancerade till semifinal genom seger med 23-12 för att sedan förlora semifinalen mot blivande svenska mästarna Stockholm Mean Machines med 35-8.
World Bowl
Jens Alnervik, Arlanda Jets nya kicker vann Superseriens pris som bästa Special Teams-spelare tack vare mycket bra sparkar säsongen igenom. En annan lyckad Jets-Jens var Jens Pettersson som efter spel med Scottish Claymores i NFL Europe blev flyttad till Frankfurt Galaxy för att spela i World Bowl-finalen Tyvärr förlorade Jens lag den finaste utmärkelsen efter Superbowl, men "vår" Jens var med!
En ny era
Efter Superseriesäsongen presenterades Thomas Anderssons efterträdare som Jets huvudtränare. BD Kennedy, som tidigare tränat Carlstad Crusaders, tog rollen som ny head coach och kommer förhoppningsvis att leda laget till än större framgångar än vad laget tidigare åstadkommit.
Säsongen 2005
Det blev aldrig någon riktig karaktär på, BD Kennedy-ledda, Arlanda Jets av årgång 2005. Laget blandade bra och dåliga insatser där säsongens höjdpunkt kom bortamatchen mot Carlstad Crusaders. Jetsarna ville verkligen ge Coach Kennedy en seger mot sitt förra lag och det lyckades dem med. I övrigt var det några bottennapp mot nya Superserie-laget Göteborg Marvels och Stockholm Mean Machines som kanske bäst illustrerade lagets skiftande insatser.
Lyckade insatser i landslaget
Flera Jetsare gjorde starka insatser för ett framgångsrikt svensk landslag 2005. I "alternativ-OS", World Games i Tyskland erövrade Sverige en silvermedalj efter förlust mot just hemmalaget Tyskland i finalen. Inte många veckor senare, nu på hemmaplan i Malmö fick landslaget revansch och besegrad Tysklan i finalen om EM-guldet. Medverkande i detta framgångsrika svenska landslag var Jonas Renström, Björn Strandberg, Fredrik Flyghed, Kristoffer Blanck. I staben för landslaget ingick BD Kennedy och Jets naprapat Daniel Lagerborn.
